När livet dansar förbi

Vackra liv



Har tagit det lugnare än på hur länge som helst. Åkte inte med till Peru
utan valde att vara hemma istället eftersom det var en mindre grupp den här gången.
Valet jag gjorde var helt rätt även om jag blev påkörd av en stressad småbarnsmamma
och fick en wiplash dagen efter Magnus åkt.
Det var inte alls vad jag planerat med min ledighet att besöka läkare och allt med
försäkringsbolag och den värk jag fått. Men det finns ju alltid en mening med allt, så vad denna gång?

Jag har dykt ner i en mörk avgrund i mig själv, en plats där känslor bor. Känslor jag sprungit
förbi under längre tid. Jag hjälper andra med sina känslor, arbetat hårt med att processa andra
och ställt mig själv åt sidan. Tid som funnits har istället gått åt till att skapa här på gården och
skapat utrymme till familjen.
Nu tillåter jag mig själv att landa i djupet av mig själv igen, stannar upp och välkomnar känslor av sorg att få
komma upp och släppa taget för att ge plats till mer energi, kraft och kärlek. Jag vet ju att det är nödvändigt
för att växa. Men trots det är det ändå lika läskigt att ge upp och sluta kämpa mot känslor
som vill upp.
Jag omfamnar Kontrollanten och säger ; det är ok att vara sårbar .
Gudinnan vet och jag får det pricis i rätt tid för att kunna ta nästa stora kliv i mitt liv. I denna stund har jag
tid för eftertankeoch reflektion vad som är viktigt för mig och vad jag behöver. Jag ställer mig
själv utanför livets skådespel och inväntar vilken roll jag ska ta nästa gång när jag kliver in igen på
livets stora scen. 
Kanske jag inte ska bry mig och istället se vad Gudinnan har i sitt sköte.. Kanske en helt ny Ania som ska födas fram..
Gaialiving!