Den shamanska vägen i Naturens tjänst

 

 

 

Gudinnan hon väver..

Varit hemma drygt en vecka efter resan till Avalon i Glastonbury. Det blev som alltid inte
riktigt som jag hade tänkt mig, men som jag behövde för att växa ännu mer och hela mina gamla
sår.
 Det kan tyckas märkligt att det fortfarande finns sår kvar efter hårt arbete i många år att bli hel. Men
steg för steg får jag det som behövs för att få tillgång till ännu mer av livets mysterier. Jag blir lika
förvånad varje gång när allt inte är som det ser ut att vara. Att det alltid finns en baksida och att
allt inte är guld som glimmar. Illusionernas dimmor skingras och det är inte alltid kärlek som finns bakom
alla masker.
Men ändå är det i mötet med andra människor som jag kan spegla det som jag behöver möta i mig.
Tacksam över hur Gudinnan väver öppnar jag mig och blottar strupen.
Både för mig själv och min spegelbild. För vågar jag visa min sårbarhet, mitt ljus och kärlek,
kanske det kan ge mod till min spegelbild att göra det samma.
Vad har jag att förlora? Ingenting, men jag vinner en segar över mina egna rädslor att inte bli älskad.
Jag har vandrat den shamanska vägen medvetet i tjugo år. Många frågar mig vilken tribe jag tillhör,
jag tillhör ingen tribe mer än min egen. Det är min egen väg jag vandrar, den väg som känns rätt i mitt
hjärta. Mitt kall är att visa andra vägen till sitt hjärta och vandra sin egen väg.

Mina vägledare och hjälpandar gav mig ingen ro förrän jag gav upp och började lyssna.
Lyssna till Moder jord Gudinnan och mina förmödrar och förfädrar från stjärnorna och allt där emellan.
Sedan blev varje steg till att möta mina rädslor, för att få tillgång till ännu mer av min kunskap och kraft.
Det är i mina drömmar som jag vaknar upp och reser i tiden. Ut ur kroppen upplevelserna började i tonåren
och blev ännu starkare efter jag fick mitt första barn vid tjugofyra års ålder. Det blev det stora uppvaknandet
som skulle förändra allt. Då började min vandring att följa mitt eget hjärta för att bli hel och återknyta kontakten
men Gudinnan.
Nu visar hon mig vägen tillbaka den Nordiska shamanismen och jag känner att äntligen börjar jag komma hem.
tillbaka till mina gamla rötter och cirkeln kan slutas. En ny väg håller på att ta form. Med ödmjukhet och
tacksamhet tar jag steget till rollen som prästinna för att förena med medicinkvinnan i mig. Med spänning
ser jag framemot att ta del av Lola Ravenstars kunskap i den treåriga utbildningen till Prästinna i Naturens tjänst
 som för mig är nyckeln till ännu mer kunskap i mig.
Har jag valt detta själv? Ja någon del av mig, men jag vet att det är Hon med många namn som väver väven
för mig. Hon har en plan och jag följer med i tillit att allt blir som det ska.
GaiaLiving!