Föreningens tid

Jag Ania en kvinna av i dag, kommen från en stjärna långt bort, men ändå så nära.
Ett barn av Solen, som färdats igenom dimensionernas olika riken, allt för att lära
om livets svåraste uppgift. Kärleken till mig själv och allt levande i Universum, i från det lägsta till
det högsta.
Den gränslösa kärleken som helar alla sår. Detta är bara ord. Ord som måste upplevas för att kunna förstås.
Ord, ord, dessa ord som skrivs och sägs, är ingenting utan upplevelsens magi, först då kan ordet ta form och bli till visdom.
Hjärtats dörr, in till de nya världar som skall skapas här på vår planet Moder Jord, skall få illusionernas slöjor att rasa.
Glömskans nödvändiga funktion för att kunna går ner djupare i Urmoderns skapelse, för att till slut återigen börja minnas ursprungens stjärna.
Se ljusets hoppfulla låga i tystnadens mörker.
- Vem är Jag? Denna fråga som nu börjar ta form. Minnen börjar klarna, känslor väller fram ifrån avgrundens käftar.
Jag känner livet återvänder efter eoner av dödens tystnad.
Ett skri av födelsens smärta ekar mellan bergväggarna, får dagens ljus att lysa starkare och hoppfullheten att vakna igen varje människas hjärta.
Tiden är mogen att stå i Gudinnans hela kraft, åter skapa balans mellan kvinna och man.
Allt efter den stora Drömmen att jorden skall bli hel och lyftas ifrån seperationens illusion.
Regnbågs krigarens första skrik till den nya tiden är nu kommen. Nya fotspår i sanden skall leda Solens barn hem igen.
Gaia Living