Det tog många år innan jag tog steget att åka till Indien. Jag har alltid vetat att jag en dag skulle dit. Men för mig kändes det som om jag måste vara redo för att bege mig till gudarnas land. Det var som om jag behövde känna mig att jag var värdig innan jag åkte dit. Igentligen helt crazy, men för mig var det viktigt att jag skulle förbereda mig inför mötet med Moder Gudinnan India.
Jag hade haft starka upplevelser tidigare i bla healing behandlingar om flera liv där och som barn viste jag att jag levt där tidigare.
Jag tänkte alltid att när tiden är mogen kommer Gudinnan visa mig detta.
År 2001 mötte vi Ravi och Sanya som har haft mässorna i Borås, Göteborg och Halmstad. Det blev ett starkt möte där vi alla fyra upplevde som att detta möte var förutbestämt. Sedan utkristalliserade sig en resa till Norra Indien där jag och Magnus skulle hålla en kurs i Shamanism för en grupp indier som var intresserade av den nya tidens andlighet dvs new age. Eller rättare sagt den gamla tidens krafter och kunskap.
Då visste jag att tiden var mogen och att det var detta jag väntat på. Kursen var i New Dehli och det blev inte så många som var med, men det var inte det som var det viktiga. Jag glömmer aldrig när flera av dem med tacksamhet sa att det var första gången de hade känt kundalini kraften. Nu visste de vad det var som de hört sedan barnsben. Det kändes stort och jag förstod att vi hade manifesterat något nytt. Shamaner från norr initierar Indiska andliga lärare i uppvaknandet av Gudinnan Kundalini.
Sedan dess har jag rest till Indien varje år men det är Södra Indien som jag kunde känna att jag var hemma.
När jag träffade Vedaprästen Shanti som arbetar och verkar i ett Kali tempel ramlade ytterligare en pusselbit på plats. När Shanti går in i sitt arbete hade det lika gärna kunnat vara i Peru med Inka indianerna eller när vi går in i vårat shamanska arbete med the spirits. Jag kände igen mig och krafterna var de samma.
Det sägs att Queroindianerna vandrade från Indien för flera tusen år sedan och deras gamla initieringar bla, Munay-ki härstammar där ifrån.
Så kanske därför jag känner denna vördnad med Indien.
Ursprunget finns där, man hedrar alla gudar och gudinnor varje dag. Men som överallt på vår planet har vi glömt bort att den feminina urkraften finns i djupet av oss själva och för att väcka henne behöver vi gå tillbaka till källan av allt liv.
I höst åker jag ner igen till Kerala igen med en grupp av människor som känner sig kallade i sitt hjärta att återvända till detta underbara land. Som speglar det i dig som du behöver se för att bli hel. Det är en resa på alla plan där vi intuitivt följer med i Gudinnans plan och med ödmjukhet vandrar med öppet hjärta till alla vi möter. En resa i mindfulness i praktiken.
Gaia Living
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar