Bloggarkiv

söndag 5 februari 2012

Känslostormar


I väntan på att födas igen..
Genom fönstret ser jag hur snöflingor sakta faller ner, skapar ett vitt täcke över lökarna som redan kommit upp ur marken. Den milda vintern lurade dem att vakna upp lite väl tidigt.
Men naturen ser till att skydda de allt för tidiga vårblommorna med ett värmande täcke av snö.
Det är kallt och elden i brasan brinner med spillvirket som blivit över av byggandet förra året.
Ledigheten har gått mot sitt slut och nu väntas det arbete igen med kurser, behandlingar och företagsutveckling.
Jag älskar mitt arbete men behovet av att bara vara och vila den känslan finns fortfarande kvar. Mammas död har tagit både energi och kraft ifrån mig och känslor väller upp för att frigöras.

Jag vet att det behövs och den process jag befinner mig i kommer leda till större förståelse och ödmjukhet till mig själv och andra. Det är som om mamma har fyllt delar av mig som nu är tomma. En insikt att dessa tomrum nu kan fyllas med min egen kraft och mer kärlek istället. All respekt och kärlek till min mor, men det har funnits osynliga band av krav, pålagda och mest av allt självpålagda. Vilket fall som helst så blir jag fri. Min mamma själv sa till mig för längesedan, att när hennes mor lämnade, kunde hon känna en känsla av frihet.

Du kanske reagerar på mina ord. Men jag vill betona vikten av den kravlösa kärlekens kraft. Vi kan inte äga våra barn. De är fria varelser. Som förälder har jag ett ansvar att leda dem till att bli självständiga, kärleksfulla, ansvarsfulla och visa respekt till allt levande. Ge dem frihet att välja sina val i livet utan att dömma.
Jag fick allt det av mina föräldrar. De gav mig friheten att göra mina val och de trodde alltid på min styrka att förverkliga mina drömmar. Ibland skakade de på huvudet över mina beslut. Med de fanns där med sin villkorslösa kärlek.
Nu ger jag dem friheten att utvecklas i ljuset på andra sidan. Låta dem få ro, glädjas över att mamma får lysa ikapp med alla andra Änglar. Hon kommer med all säkerhet ha fullt upp med att hålla ett kärleksfullt öga över de sina här på jorden.
Gaia Living   

1 kommentar:

Anonym sa...

Käraste Syster, att läsa dina rader här berör mig djupt.
Känner in mig i dina tomma rum som så småningom ska fyllas igen. Jag vet att du är klok och tar dig den tiden det behövs. Jag vandrar vid din sida och finns för gråten, skratten, tystnaden....du vet...
tillsammans väver vi ett starkt kärleksnät Ania!<3 puss på ditt hjärta från din syster