Stormiga känslor i Blodmånens tid

 

Freja Månprästinna

Det är nu ett månvarv sedan jag låg på en madrass ute på en sandbank vid floden
Madre de Dios i Amazonas. Månen var full och kraftfull, samtidigt som
Djungel medicinen Ayahuaschan rusade i mig och gav starka visioner och nya insikter. Känslor
av djup sorg, tacksamhet och kärlek fick mina ögon att tåras under flera timmar. De blev till gåvor till Moder floden
som kopplades till allt vatten på hela Moder Jord. Jag var ett med vattnet och vattnet med mig.
Efter att ha tagit denna kraftfulla och djupt helande medicin vid andra tillfällen i Peru var denna
tolvte den sista. Nu är cirkeln sluten. Jag har helat djupa sår, öppnat mitt hjärta, fått tillgång till kunskap som få och blivit initierad i mitt djupaste psyke, sett igenom de illusioner jag själv skapat och höjt min frekvens så mitt högre medvetande har manifesterats. Jag har fått smaka på min egen kraftfulla
medicin som shaman och vet vilka krafter som arbetar med mig i mitt arbete som healer. Moder Jord Gudinnan
är min ständiga följeslagare och Moder i alla hennes olika skepnader.
Jag vet var ifrån min ursprungsstjärna är och var jag gick ner första gången här på jorden.
Min röda tråd genom livet lyser tydlig och klar och jag är tacksam över den jag är.
Denna sista gång var min intention att knyta ihop cirkeln och återhämta min kraft och djupa kunskap i den
nordiska shamanismen och återknyta kontakten med Gudinnans alla nordiska aspekter av sig själv. De fornnordiska
Gudinnorna tornade upp sig framför mig och starkast var Freja.
Länge har jag sagt att det är dags att vi nordbor söker våra egna rötter där vi själva står. Även om vi hämtar tillbaka vår
gamla kunskap ifrån alla riktningar så får vi inte glömma våra egna Förmödrar och Förfäder av kloka gummor och visa män
i våra egna breddgrader. Då menar jag inte bara de Samiska shamanska traditionerna utan vår gamla nordiska folktro.
Nu är månen full igen och allt vad det innebär med kollektiva känslor som påverkar mig
Samt frigörande av ännu mer känslor som kommit upp i mig själv.
. Mina drömmar de sista nätterna har varit staka, där jag bla i ett tidigare liv i England gjorde ceremoni åt Cerridwen.  En blot ceremoni där blodet hade en tydlig roll. Jag offrade blod till Gudinnan för att tacka henne och mildra henne. I går morse
när jag vaknade och tittade ut genom fönstret och såg en av tupparna ligga på marken död skrek jag bara rakt ut.
Jag hade ju stängt dörren till hönshuset på kvällen eller hade jag inte? Rusar ut halvnaken och det är fullt av fjädrar i hönshuset. Två hönor saknas. De andra sitter hoptryckta i ett hörn. På gårdsplan hittar jag sedan rester av de två hönorna i en massa fjädrar. Räven har varit framme och jag har skuld till detta. Jag måste ha glömt att stänga ändå.. Skuld, skuld rider mig under hela dagen och jag är förtvivlad. Nattens dröm följer mig och jag hör orden om och om igen, hon ger och hon tar..
Och det är ju så det är. Liv och död, mörker och ljus allt i förändring.. Nu försöker jag bara se meningen och förlåta mig själv. Räven fick ett skrovmål och är nöjd och kanske också hennes ungar. Fjädrarna är sparade och kommer finna sin plats..
Utanför hör jag Korpen och jag vet att Moder Jord Gudinnan har ett finger med i det som skett.. I natt i fullmånenes sken ska jag be om att få klarhet i Drömtiden.. Min utbildning till Månprästinna ger mig de utmaningar jag behöver för att vara och verka i Gudinnans tjänst. Jag vet inte vad hon har för planer för mig. Men den som lever få se.. Må gott ni alla i blodmånens tid.
Gaialiving!