Varje dag är en utmaning, där varje tanke och handling är ett medvetet val. Valet är utifrån det som känns rätt i hjärtat. Jag vandrar den shamanska vägen och vågar ta orden i min mun att jag är shaman.
Men det tog många år innan jag kunde säga dessa kraftfulla ord.
Det var inte en självklarhet för mig även om andevärlden inte gav mig någon ro förrän jag till slut gav upp och förstod att jag inte hade något val.Och det menar jag. Vi får alltid höra att vi alla har ett val, men jag upplevde att jag fick inte frid förrän jag accepterade vem jag var.
Mina drömmar har alltid varit starka och så kallade klara drömmar. Men vid tjugo års ålder ändrade drömmarna karaktär och jag hamnade i förlamade tillstånd mellan vaket och sömn. Jag blev vägledd ifrån andevärlden att gå ur min kropp. Efter att till slut släppa taget ifrån rädslan började jag mina ut ur kroppen resor.
Jag välkomnades till platser jag inte kunde drömma om. En ny verklighet öppnades upp för mig och jag invigdes i kunskap ifrån andra dimmensioner.
Min inre resa började. Men det skulle ta över tjugo år till innan jag kunde säga att jag var shaman.
Min utmaning var att leva dagtid som jag blev lärd nattetid och det innebar att varje rädsla jag fick möta på natten var en föraning vad som skulle ske på dagen.
Kundalinikraften har varit som våger av energi som väckts i mig under flera år. Den började sitt uppvaknande redan när jag var runt sex sju år gammal. Efter varje initiering av Kundalinikraften har jag fått mer tillgång till den transformerande feminina skapande kraften.
Men inför varje höjning har jag först fått gå igenom stora prövningar.
När jag idag arbetar med healing har jag alltid hjälp av mina hjälpandar och ibland går de in i mig när det behövs. Men det har också varit en kamp innan jag tillät detta. Eftersom jag inte vill släppa kontrollen har jag behövt bli säker att det känns rätt i mitt hjärta.
Med åren har min personliga kraft blivit starkare men jag utmanas med att hela tiden sätta gränser ifrån de som är sk energitjuvar. Konsten att sätta gränser utan att ryta är en utmaning. Men ibland är det så illa tvunget. Då visas det om det var en sann vän eller inte.
Att vandra den shamanska vägen är ofta en ensam väg. Att vara sann mot mig själv innebär att varje dag är en utmaning. Som krigare jag är omfamnar jag utmaningen och tar mig över den. Ibland genom att ryta, vara tyst, invänta, hoppa, betrakta eller bara vara.
Jag tillhör Solens barn, jag är en av alla ljusarbetare som befinner sig här på Jorden just nu. Vi har alla olika uppgifter och min är att förmedla kunskap ifrån stjärnorna. Som shaman är jag en förmedlare mellan himmel och jord, mellan den feminina och den manliga kraften av Gud. Jag lyssnar till Gudinnans ord och det är henne jag tjänar. I drömmarnas konst får jag ta del av den kunskap jag bär med mig ifrån alla liv jag vandrat här på jorden. Det är kunskap ifrån alla riktningar i Medicinhjulet.
Jag hedrar mina bröder och systrar ifrån det vita folket, det svarta folket, det röda folket och de gula. Vem är jag? Jag är en del av allt och allt är en del av mig.
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar