Det har varit ett par intensiva dagar med att städa ur, packa och slänga ifrån mammas lägenhet. En människas hela liv i ett par kartonger. Tydligt är att min mor aldrig lagt någon vikt i prylar eller heminredning. Men i de få ting finns minnen i från min barndom. Inget värde i sig men för mig minnen i från min uppväxt och min historia. Den historia som format mig till den individ jag är idag. Wabi sabi i sin enkelhet.De senaste dagarna har jag blivit ännu mer medveten om de mönster som finns i min familj och i generationer tillbaka på både gott och ont. Som familjeterapeut och kognitiv samtalsterapeut är det både farcinerande och skrämmande hur våra tvångsmässiga beetenden styrs av mycket kraftfulla krafter som får sin näring i destruktiva beetenden så som skuld, rädslor, ilska etc.
Jag ser och jag omfamnar det jag ser i mina familjemönster. Men försöker att inte döma utan istället se med kärlek och med förlåtelsens förmåga att hela gamla sår.
En sak är iallafall säkert det är bara jag själv som kan förändra mitt sätt att se och ta ansvar över mina beteenden.
Nu är det dags att gå vidare i livet och det är med tacksamhet som jag lägger det gamla bakom mig. Jag har fått en gåva och det är att förlåta dem som skyldiga äro.
Vi har alla vår sanning att se på saker och ting. Modet att våga se sina brister och viljan till att förändra dem är ett steg till frihet.
Min största uppgift är att våga sätta gränser och inte kompromissa med mig själv för att passa in i andras behov av dramor och konflikter eller bli accepterad genom att fortsätta spela en roll som familjemedlemmar pålagt en att ha.
Det är så lätt att svika sin egna sanning och sig själv av rädsla att inte vara älskad eller bli lämnad. Jag utmanar karmademornernas käftar och ser igenom illusionerna. Det är nu ett avslutat kapitell och jag släppar alla inblandade fria.
Ljus och kärlek till min historia och jag välkomnar en ny väv av harmoni och balans i denna och kommande generationer.
Gaia Living
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar